Med uppmaningar om att fuska mer och att träna med bag-in-boxen sticker Brita Zackaris bok Jag hatar att träna definitivt ut ur mängden. Vi har tagit en pratstund med Brita för att få veta hur det är att vara en träningsprofil som hatar träning, och bjuder också på några enkla men effektiva övningar från boken.
Brita Zackari presenteras ofta som den tidigare copywritern som sadlade om till manusförfattare, började arbeta med radio och tv och nu har släppt sin första bok. Men hon vill tillägga två saker: att hon har klarat 120 kilo i marklyft och att hon har åkt Vasaloppet.
– Det är något som jag är stolt över och vill att folk nämner när de skriver om mig, säger Brita.
I år kunde ni nämligen se henne ta sig igenom Vasaloppet på elva timmar, samtidigt som hon hela tiden sände direkt för SVT.
Var det inte sjukt jobbigt?
– Jo, men jag kunde ju inte bara gå hem utan jag var tvungen att fortsätta åka. Det är jobbigare att försöka gena genom skogen, och jag sände ju live så det hade märkts.
Detta gjorde hon utan någon formtoppning innan.
– Det är svårt att göra det när man har ett litet barn hemma. Och det är lite därför jag ville göra det, för att visa att alla andra med barn också kan göra det.
Hur känns det att vara en träningsprofil?
– Oj, är jag det? Jag är bara en person som pratar om träning, jag kan inget om det. Ibland tänker jag att jag kanske borde lära mig mer om träning, för jag tycker det är kul att läsa på och göra research. Men då känns det som att jag måste kunna allt. Jag är hellre en amatör än någon som har halvbra kunskaper. Och så har jag inte tid med det.
Brita tycker generellt att ett problem inom träningsvärlden är att folk tror att de måste kunna så mycket.
– Folk vågar knappt ta i en skivstång utan att kunna jättemycket innan, och det avskräcker. Jag tror att man vinner mycket på att ha en lite respektlös inställning till träning.
Som ung testade Brita massor av olika idrotter – det var bland annat konståkning, dubbelhopprep, balett och jazzdans – men hon menar att hon aldrig var en träningsperson.
– Jag gjorde bara det för att ha något att göra, säger hon.
Som äldre gick hon lite sporadiskt på bodypump för att hennes vänner gjorde det, men hon tyckte aldrig att det var särskilt kul. Någon gång i 27-årsåldern insåg hon att om hon inte började träna nu så skulle det aldrig ske.
– Jag började med löpning, vilket var jättekämpigt. Det där nötandet i elljusspåret är inte roligt, jag undrade bara när jag var klar.
Det var först när hon träffade Kalle Zackari Wahlström, programledaren och träningsprofilen som hon nu är gift med, som hon hittade en träningsform hon tyckte var kul.
– Kalle introducerade mig till kettlebells, vilket var ett bra sätt att träna varierat på.
Idag beskriver hon sin favoritträning som en kombination av crossfit och högintensiv intervallträning.
– De ska helst vara max en kvart och träna igenom hela kroppen, men inte innehålla så mycket armträning eftersom jag är så dålig på det. Och så är det viktigt med bra musik!
Hon poängterar att hennes pass alltid görs i tre varv, inte fem.
– Det är dåligt för psyket med fem, gör man tre varv har man hälften gjort redan efter andra.
Vilken är den värsta träningen?
– Spinning. Det är mycket jag kan stå ut med men spinning är hopplöst. Man kommer ingen vart och det är ofta dålig musik.
Karriären som träningsprofil – oavsett om själv vill erkänna att hon är det eller inte – startade när hon skapade Instagramkontot i.hate.working.out, som på bara en vecka fick 30 000 följare. Anledningen till att hon startade kontot var att hon ville visa upp fler sidor.
– Det var många som hade åsikter om att jag tränade mycket efter att jag precis hade fått barn, men de såg ju inte när jag satt i soffan och inte tränade. Jag ville både ta ner bilden av mig som en träningsperson och samtidigt visa hur lätt träning är. När folk säger ”gud vad duktig du är som tränar” så tror de inte att jag gör det framför Netflix, utan de har förutfattade meningar om att jag dricker smoothies och sånt.
– För den stora massan är det viktigaste att bara komma igång med träningen. Rädslan över att råka ge fel tips till någon som har en trasig rygg eller något har tagit över så att många inte vågar rikta sig till den stora massan och säga att ”det är enkelt”. På samma sätt är det många tränare som inte ens vågar ta i kvinnor som har fått barn, och många kvinnor som knappt vågar röra på sig. Man utgår från att normen är att alla är specialfall. Men i de flesta fallen hittar kroppen tillbaka, och de flesta behöver inte göra ett akut kejsarsnitt med en lång behandling efteråt.
Budskapet har uppenbarligen gått hem hos många, och har resulterat i den nylanserade boken Jag hatar att träna som Brita hoppas ska fungera som en handbok. Du ska kunna ta med den till exempelvis gymmet och ta upp och bläddra om du behöver hjälp.
– Jag vill peppa folk till att förstå att det inte är så himla komplicerat, säger hon.
Boken innehåller dock långt ifrån bara träningstips och övningar. Du får till exempel hjälp att förändra dina vanor med hjälp av Johannes Zackari – Britas bror som är KBT-psykolog – och hela boken genomsyras av ett genusperspektiv.
– Ju mer jag skrev boken, desto mer insåg jag hur många barriärer vi kvinnor har som lever i ett patriarkat. Träning blir nästan som en metafor för det övriga livet, där män är de som syns mest och aldrig ifrågasätter sin egen plats.
Hur känns det att boken är lanserad nu?
– Pirrigt! Jag är både livrädd och jättepeppad. Det har varit ett stort intresse, vilket är jättekul men man vet ju inte vad det kommer betyda. Men för mig är jobbet redan gjort, jag har levt med den här boken i ett halvår. Så det känns som att det som blir ett avslut för mig blir början på en massa personers läsupplevelse. Det ska bli intressant att se vad som händer med min baby. n
TEXT: Sara Dahlström FOTO: Emma Svensson