…är nu på väg mot sitt slut. Förkylningar som vägrar släppa och därmed utebliven träning har speglat den senaste veckan. Sannas hosta vägrar släppa men Henrik mår dock lite bättre. Är det kanske detta alla småbarnsföräldrar snackar om när de pratar sjukdagar till följd av förskolestart. Kan dock tillägga att Tova är frisk som en nötkärna.
Idag börjar Ironman-programmet. Vi hade såklart önskat en bättre uppladdning än förkylning men vi längtar verkligen till att få sätta igång med detta på allvar. Vi har fått program för de första fyra veckorna, vilka nog är bland de lugnare veckorna.
Vi borde därmed få ihop träningen utan större problem. Vi har för avsikt att klara av de flesta pass på morgonen och lunchen, med de kortare styrkepassen på kvällen. De längre passen ligger placerade på helgen och fixar vi barnvakt kanske vi får uppleva lyxen att träna ihop. Vi som ovana cyklister kan nog ha glädje av varandra när vi ska fara längs vägarna. Hur lång tid tar det innan man har vant sig vid att foten sitter fast på trampan?